Victoria, det var inte speciellt länge jag skrev en text om dig. Vilket annars är väldigt ovanligt för jag brukar inte göra det. Men jag saknar dig. Faan vad jag saknar dig. Jag saknar dig så mycket att jag sitter hemma och gråter. Även att du kommer hem om två dagar. Jag klarar mig fan inte längre. Du är verkligen det som får mig att orka det jag orkar. Utan dig skulle jag nog inte vara någonting alls. Men du får komma hem nu, nu! Ju mer jag tänker på det desto mer tårar kommer det. Dock låter jag som värsta poeten nu, men då får jag fan göra det. För jag bryr mig faktsikt inte ett dugg om vad folk tycker och tänker, så länge jag har dig vid min sida så har jag allt jag behöver. Efter 15 hela år tillsammans med varandra. Det finns ingenting som vi inte har gjort tillsammans. Från babygrupp till dagis, från dagis till förskola. Och där stannade dem åren. Trots att jag flyttade och vi skiljdes från varandra så höll vi kvar kontakten. Det var tur att vi gjorde det. Annars skulle vi kanske inte ens vara kompisar idag. Att en person kan betyda så mycket för en annan som du gör för mig är nästan otroligt. Jag vet verkligen inte hur jag ska skriva det eller vilka ord jag ska använda för att förklara för dig hur jävla mycket du betyder för mig. Det är helt sjuk. Du är min syster, en familjemedlem. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan dig så snälla, låt det aldrig hända. Jag har inte träffat dig på 3 veckor och en dag. Fan asså, jag tror inte att jag har varit borta ifrån dig så länge, inte på dom senaste 5 åren iallafall. Alla dem underbara minnena jag delar med dig är sånna saker jag aldrig någonsinn kommer att glömma. Från att ha suttit i samma barnvagn och försökt bita ihjäl varandra till att ta dom första stegen och gå brevid sin allra bästa vän. Redan då var du den bästa. Min bästis. Från att lära sig gå, till att lära sig prata och sånna saker. Till att lära sig cykla, åka kickboard och andra saker. Till att komma ifrån barndommen lite och börja på mellanstadiet då vi fortfarande höll ihop. Trots att vi gled ifrån varandra då och då hittade vi alltid tillbaka. Vi umgicks inte alls där ett tag, men på samma gång har jag alltid vetat vart jag har haft dig. Du är den som jag alltid har kunnat prata med precis allt om och du har alltid funnits vid min sida. Våran högsta dröm under de senaste typ 10 åren har varit att åka moppe. Kommer du ihåg det? Speicellt när din bror tog det också, snacka om att vi var avendsjuka! Nu efter alla dom åren så har vi äntligen kommit fram till denhär punkten. Den punkten som kan ha varit den största i våran barn'ung'dom. Och nu så har vi bådatvå moppar. Nae nu får du komma hem så vi kan börja sommaren 2010. Du är bäst, det vet du. Det finns ingen som du, du betyder mest i hela mitt liv. Vi ses när du kommer hem.
Jag älskar dig mest av allt, nu då och föralltid.
Världens bästa du, Victoria.